Michan

När man är yngre så tycker man att det är så himla viktigt med vänner, man ska helst ha så många som möjligt.
Man tror att alla dessa vänner finns där om du behöver dom och så kommer det vara hela livet.
Man kallar många ens bästa vänner...

Ju äldre man blir så märker man att vänner tunnas ut.
Skaffar min ett seriöst förhållande så försvinner en del, för att man inte gör precis vad som helst för respekt till sin partner. Vänner tycker att man är tråkig istället för att glädjas åt att sin vän har hittat någon som den älskar och vill spendera sitt liv med.

Nästa steg är graviditet, vilket innebär att man inte kan dricka alkohol och inte anser att det är viktigt att gå på fest eller krogen med enbart fulla människor, då är man tydligen tråkigare än någonsin? Varför inte glädjas åt att sin vän ska ha barn? Det kanske är då man behöver sina vänner som mest eftersom man står inför nya val i livet, kanske är rädd för vad som ska hända, förlossning osv?

Men istället så väljer vänner att det är ingen rolig människa om hon inte dricker alkohol så vi skiter i att höra av oss.

Men är det så att vänner inte kan ha kul utan att festa varje helg? Och om man inte är med och festar så vet man inte alla pinsamheter som händer på festen men då är vänner så lata att dom inte orkar berätta?

Hänger vänskap på att man ska supa, vara singel, göra bort sig och sitta och skämta om det dagen efter?
Men inte finnas för varandra när man behöver dom som mest?

Man märker iaf vilka som är sina riktiga vänner under tiden som man själv växer upp och inser vad vänskap är!